Snart julafton och jag mår bara sämre.
Seriöst att ni alla orkar?
Men men.

Det blev visst inte som jag trodde.
Då man väl tror att allting är bra går hela skiten ner.
Trodde verkligen på dem orden och dina känslor.
Men tydligen gav det fel signaler.
Tårarna rinner och inombords blöder.
Tack för att mitt liv blev till det som den är idag!
Den ni tror är glad är egentligen skit ledsen.

Stjärnorna i taket är glittriga som små.
Man vet aldrig hur dem blir när dem slår ut.
Ju vuxnare du blir desto mer vackrare blir du.
Men glittret i dina ögon försvinner så fort luften tar slut.
Ser du och känner du stjärnorna?
Nej, men jag ser ett tomt hjärta.
En del av mig är och blir inte som förr.
Mitt hjärta och mitt minne är som en stjärna.

Jag drömmer om dig nästan varje dag.
Vill stå på scenen och bara sjunga ut och få visa dig allt jag har.
Vill att du ska sjunga och dansa med mig på scenen.
Men inget av det kommer att bli sann.

I julens frid dansar vi genom musiken som jag sjunger inför publik.
Men skulle detta bli verkligehet vet jag inte ens vad som händer.
Men du ska veta att jag önskar att drömmar skulle kunna bli sanna, som mitt hjärta!

Jag sitter bara och hoppas på att du ska komma tillbaka.
Bara att få känna en kram eller bara få se dina vackra ögon.
Jag saknar ditt varma leende,din mjuka päls och din personlighet.
Gråter mig till sömns eller drömmer om dig tills jag somnar.
Alla tror att jag har glömt bort dig.
Men mår så pass dåligt att jag gör nästan vad som helst bara för att få se dig igen.
Ditt döende tog död på mig.
Vi var en person nu är jag livlös utan dig.
Jag trodde verkligen du kunde leva föralltid.
Men du gjorde så gott du kunde.

Du var min idol.
Min förebild.
Okej jag ska inte börja skälla och skappa tassar.
Men det jag verkligen älskade hos dig var att du förstår allt.
Jag pratade och du tröstade.
Jag lekte du var glad.
Inget negativt fanns i ditt liv.

Men bara att du finns kvar i mitt hjärta hjälper inte.
Jag vill ha dig här men kan inte.
Vill jag se dig måste jag komma till dig.
Men utan stöd och vänner kommer jag snart.
Jag lovar!

Jag bara hoppas på att jag dör.
Ingen sprit och ingen drog.
Tar nog reda på vad jag kian få.
Vill åka ambulans till sjukhuset och bara komma bort från allt.
Allt och bara allt, men än så länge får jag klara mig utan den lugna striden jag nu fått.

Ensam står jag kvar, längst vägen och ingen finns kvar.
Falska rykten med liv och död, det finns inget värre än någon man förlorat.
Ingen vän och ingen glädje.
Det blir svart av all sorg.
Att förlora den man umgåtts med är som en kniv i hjärtat.
Ni finns inte för mig mer.

 

Du vill att jag dör.
Jag vet batt du försöker fly.
Himmlens mörker försvinner ej.
Men ju högre upp du kommer desto mindre älskar du mig för den jag är.
Vännerna kommer ej hit.
Dem sviker och blir hatad.
Hjärnan vill inte och tårarna rinner.
Orsaken att dö ska gå snabbt.
Med dikter av blod blir allting ont igen!

Dagarna går och man förlorar vänner.
Dem man trodde skulle vara tillsammans med varje dag.
Vad gör dagen då man kommer till skolan?.
Vännerna såklart.
Utan dem är man ingenting.
Och jag är exakt ingenting förtillfället.
Blir bara mer och mer depp för tiden som går.

Nu är det bara vi gumman, du finns föralltid hos mig<3

Vattnet rinner rakt ner ovanför mig.
Floden drar sin väg med all kärlek i sig.
Tårarna rinner med en sorg ingen kan förstå.
Ett rep eller kniv spelar ingen roll.
Jag ville bara vara din vän men ni/du misstolkade allt.
Vet allting du har sagt.
Du förstör bara för vänskapens skull inget annat.
Tänker på dig själv är vad du är bäst på.
Men jag försöker att inte sura till det.
Jag träffade dig för sista gången.
Lev livet för det gör inte jag.
Förtjäna det du gör för jag gjorde aldrig det.
Skulle jag berätta hur jag mår eller ens nämna något blir det psyket direkt.
Men vem vet en överraskning kanske händer då man minst anar det?!

Vi är vänner sen vi var små.
Åhh, jag kommer ihåg det som om det vore igår.
Allt var bra men vi umgicks inte.
Vänner som vi började bli vänner sen 8:an.
Jag hade verkligen tur.
Vi vänner är mellan rymden och jord.
Mellan luft och andetag.
Vi hör ihop som vänner och vi får aldrig skiljas åt.

Saknar dig min vän!<3

Utan syn är jag värdelös.
Inget att se varken ljus eller mörker.
Inga vänner och ingen hand att hålla.
Ett freak som mig ska vara borta från alla människor och bara lida.
Jag förstår inte varför?.
Kärleken kommer , det vet jag.
Men tålamodet det försvinner.
Kniven i köket är min enda vän.
Så jag tar min bästa vän en gång om igen!

Abstinenserna ökar, och hjärtat slutat slå.
Takten ökade och allt blir svart.
Inget lyse eller ingen syn.
Vad hände?, vad gör jag?.
Ett stick i armen och det bränns.
Blodet rinner långsamt ner för min arm som ni kan se.
Förlåt, men vad gör man inte för kärleken?

Nattens mörk och stjärnorna lyser.
Långt upp på himmlens sken flyger vi genom kyla ock sorg.
Kommer aldrig glömma den natten med dig, Tack!

Jag trodde att jag flög men ingen tog emot mig.
Jag ville verkligen att du skulle vara den första.
Besvikelser och sorg i ett blandas oftast med depprision och tankar.
Undrar vad mer som finns att tänka på?.
Livet som ängel gör det inte värt.
Men oftast på himmlen flyger jag tvärt.
Vingarna jag snart hade förvandlades till luft.
Det var så jag blev behandlad fån den dagen jag träffade dig först.
Berg och dal banan fungerar inte.
Så mitt hjärta har stannat som ett silke.
Mjukt och skönt den ej fungerar och sakta jag faller.
Faller så fort att jag hinner lägga en tår.
Allt försvann och allt blev svart..

Om jag endå hade en vän med vingar av luft som mig<3

Tankarna tar kål på mig.
Vad ska jag göra?
Vad tänker hända mig?
Än sålänge vet jag ingenting.
Allting snurrar och jag vet inte vart jag ska.
Blodet rinner sakta ner för hand utan något svar.
Kniven en bit bort blodig som den är men inget frågetecken finns här.
Massa tnakr och massa blod men inget svar får jag från någon god.
Varför höll jag inte vårt avtal?.
Varför gjorde jag detta?.
Tårana rinner längst munnen och inget funkar.
Om vi endå var vänner</3

Himmlen är mörk och jag ser ett vackert fall.
Den glittrande himmel av varje hand.
Fred och kärlek står i skyn men på jorden slutar allting annorlunda.
Inga vänner och ingen som bryr sig.
En ensam tjej vandrar omkring för sig själv och vill ha svar.
En lång väntan och en tår på min kind, hur knde detta hända?.
Med två olika identiteter vet hon snart inte vem hon är.
Men med ett svar kan hon förklara att den vilse lilla flickan är hon.
Med en riktig personlighet blir hon mig.