Vattnet rinner rakt ner ovanför mig.
Floden drar sin väg med all kärlek i sig.
Tårarna rinner med en sorg ingen kan förstå.
Ett rep eller kniv spelar ingen roll.
Jag ville bara vara din vän men ni/du misstolkade allt.
Vet allting du har sagt.
Du förstör bara för vänskapens skull inget annat.
Tänker på dig själv är vad du är bäst på.
Men jag försöker att inte sura till det.
Jag träffade dig för sista gången.
Lev livet för det gör inte jag.
Förtjäna det du gör för jag gjorde aldrig det.
Skulle jag berätta hur jag mår eller ens nämna något blir det psyket direkt.
Men vem vet en överraskning kanske händer då man minst anar det?!