Solens öde

Solen går sakta ner bakom husen.
Jag står ensam och tittar på den vackra solnedgången.
Den påminner så mycket om dig.
Lika vacker och stolt.
Struntar i vad andra tycker om dig, du gör endå din sak.
Den gången solen slutar brinna vet jag att du ej finns mer.
Så mycket och betydelsefull är du för oss alla.
Dina strålar är fulla av energi som gör oss alla andra mer glada än vad vi redan är.
Att fylla oss är inget man gör, men just du klarade det!.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0