Jag har bara lust att gråta.

Låta tårara rinna sakta ner för min kind.

Men inte.

Jag håller mitt mod inne och håller huvudet högt för att vara normal.

Men då ingen ser sitter jag själv och försöker få ur mig allting.

Alla mardrömmar, alla lögner och all fejk.

Men inget verkar hjälpa.

Jag har intalat mig själv att jag är en ros.

Lika vacker och mystisk och har vackra blad.

Men som alla andra rosor så vissnar jag.

Fast bara inombords.

Mina känslor är åt ett annat håll.

Min hjärna och hjärta är inte en nu mera.

Min själ är ej hos mig.

Vad mer kan jag begära än att bara allting har gått bort från mig?.

By: Fliiez