Jag försöker ignorera alla mardrömmar.
Jag håller huvudet högt för att visa att jag inte mår dåligt.
Vill verkligen inte gråta som jag borde göra.
För att förverkliga sin dröm krävs det hårt arbete och huvudet högt.
För att förverkliga sin mardrömm krävs det bara en kniv och kanske ett rep.

Men då är det du som vinner på det.
Och det tänker inte jag låta dig göra.
Bara för att jag mår dåligt och inte har samma kontakt som du har med din pojkvänn och föräldrar så har du ingen rätt att gör det du gjort mot mig.

Jag gråter i min ensamhet och jag vill bara döda mig.
Att prata ut om saker är det västa som finns för jag vet själv att det kommer komma ut.
Jag har försökt att prata med min bror men vad bryr han sig?
Har försökt prata med min kille, men vad gör han? Klappar mig på ryggen säger att det ornar sig och sedan inget mer.

Mina föräldrar ska vi inte ens prata om.
Dem blir arga bara man öppnar käften.

Syster skvallrar på fyllan vilket gör allting ännu värre.

Jag komemr låta dig vara ifred ett bra tag och hoppas på detsamma.
Vill verkligen inte träffa dig och vill bara slänga ut allt och alla hur hemmet.
Men du förstår visst inte eller hur?...