Denna mannen är en legend.
Han togs iväg från familjen med ett leende på läpparna.
Han visste att han inte skulle få lida mer.
Tårarna kom och alla blev sorgsna men att få se sin pappa och make gör ingen illa.
Känslorna är blandade och han var stolt.
Att han en sån familjefar var inget ont.

Tänk er familjen fredriksson.
Lasse var en vacker blomma.
Han föddes, han stråla men som alla andra blommor var han tvungen att vissna.
Men inuti denna vackra blomma skiner han fortfarande men på ett långt håll.
Då ni titta mot solen så ser ni han le.
Men då ni tittar på månen så vakar han över er.

Han finns i eran hjärtan och han finns ännu kvar.

Jag själv lovar att få mer kontakt med hans familj precis som det ska va.
Jag ska finnas för mina nya syskon och ta hand om dem livet ut.
Finns för er dag som natt jag kommer även om ni saknar skratt.

Vila i frid lasse<3

(headern är från josefines blogg)

http://josefinefredriksson.blogg.se/